jenna

Det var Linns bror, Tobijas, som frågade om inte jag kunde hålla i hennes tal,
för han visste hur stark vår kärlek var.

Och jag lovade att försöka.
Men hur berättar man om någon, som betyder allt, på bara några minuter?
Linn och jag var 12 år första gången vi såg hennes favoritband,
Nine Inch Nails.
Hennes favoritlåt med dem är
 We’re in this together, och jag citerade den för henne.

You and me -
We’re in this together now.
None of them will stop us now,
we will make it through somehow.

You and me -
even after everything you’re the queen and I’m the king.
Nothing else means anything.

Vi brukade leva så: jag var kungen och Linn min drottning -
drottningen över något ogreppbart, något abstrakt.
Kanske över sitt eget kaos.
Och även om kaoset inte var vackert så hade hon i alla fall något att regera över.
Linn var väldigt speciell. Många säger att de bara kunde se kaoset som färgade hennes ögon, men jag kunde se mer, så otroligt mycket mer, i de ekorrbruna stjärnorna.
För Linn var stark, starkare än många tror. Trots psykoser, mediciner och stygn så höll hon sig över ytan.

Hon kanske inte vann kriget, men hon tog sig alltid ur striden med ett leende på läpparna.
Linn älskade duvor. Hon älskade hur de kunde flyga ifrån allt det som gjorde ont och hur de kunde fälla ut sina vingar för att bygga någon slags trygghet i sig själva.
En trygghet som Linn saknade. Ibland berättade hon om duvorna för mig och en kväll viskade hon att hon kunde känna hur hennes egna vingar växte från skulderbladen. Och vet du Linn? Jag tror att de är färdiga nu.

---

Jag har samanlagt skrivit 13 noveller om dig nu Linn, jag önskar du fick läsa dem.!
Jag ska binda ihop dem till en bok, tillsammans med alla dina dikter till mig och allt du skrev.
Och den boken ska jag ha med mig in i döden

Jag älskar dig och saknar dig mer än du någonsin kunde förstått.
Vila i frid älskling