Nowere

Klockan är 02:17

hjärtat ömmar lite lätt
det mesta känns ganska dumt
lite onödigt att vara vaken så länge
tänk att jag kunde ha varit duktig imorgon

det gäller att hantera det rätt


Klockan är 02:17

det är som svårast när det är tyst
jag är så lätt att se igenom
du kan se rätt in i mig

det finns så många små människor

men det som
tar mest
det måste
ju vara
att leva
med hjärtat
utanför kroppen

Klockan är 02:17

det pulserar genom tyget.





Jag kan inte hjälpa att jag ger upp dig nu, jag har väntat alldeles för länge utan att få som du sagt att det ska bli.
det värmde när du sa att du saknar mig, men förlåt. jag ger upp dig nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0