jenna

hon gillar honom så starkt
att hon ibland
tror att hon ska dö,
han är floden som får henne
att se tjusningen med att drunkna
och han är nyanserna på himlen
som bländar henne när hon ska visa världen
att hon minsann kan le 

hon gillar honom så starkt
att hon ibland
tror att hon ska dö,
och ibland vill hon dö men hon vill inte
att något i honom ska dö
och hon vet med sig att hon har ett rum i hans inre
hon undrar ibland vem som flyttar in där
om hon går
och vilken färg lakanen i sängen skulle ha

hon gillar honom så starkt
att hon ibland
tror att hon ska dö,
han är det vackraste hon vet
och hon har inte plockat blommor sedan hon var liten
men hade hon plockat några under våren 09
så vet hon att han inte hade funnits på några ängar
för han är så speciell och finns bara i de djupa
skogarna

hon gillar honom så starkt
att hon ibland
tror att hon ska dö,
han ger henne ett namn, en roll att spela
han ger henne behov och hon behöver så mycket
men mest behöver hon veta att han väntar på henne även när de ses
att han aldrig slutar vänta på henne

hon gillar honom så starkt
att hon ibland
tror att hon ska dö,
och hon hoppas att han ska tycka hon är vacker
även när hon får tillbaka glimten i ögonen
och lever utan att först fundera på om hon vill

hon älskar honom så starkt
att hon ibland tror
att det är därför
hon finns idag