jenna

Nu knackar han på min dörr.
Och jag vet fan inte om jag vågar öppna.

Jag förbjöd mina ögon,
att se på honom igen.
Tvingade mina läppar att sluta,
viska hans namn.
Förseglade mitt hjärta med taggtråd,
för att ingen jävel skulle ta sig in.

Men Kärleken fäller även dem,
som egentligen inte vågar falla.

Och för varje gång,
gör sig rädslan påmind.
Smaken av besvikelse,
vilar på mina läppar.
Förgiftar varje droppe blod,
med hans lögn.

Men Kärleken knackar hellre på låsta dörrar,
istället för att välja de olåsta.