Du ångrar nog allt

om du hade vetat hur skör jag var
skulle du då ha vågat röra mig
med dina händer av vass metall
jag var porslin, inget att ha som krossad

jag höll uppe din fasad
om nätterna
jag stjälpte dina behov
(du skar i mig
men det är först nu
jag blöder
)
du behöver aldrig mig
du behöver bara dig själv
du såg dig i mig
vi ville komma åt mig
men jag nådde aldrig fram
(gjorde du?)

jag var ett lockande alternativ
för dig att välja
med ångerrätt livet ut

(det har jag mäkt nu)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0