jag ljög.

Vi försöker skratta som vi sett andra par skratta
hur dom gosar ner sina huvuden i varandras halsgropar men
vi får aldrig riktigt bort den där stela känslan
till exempel så sticker dina nyckelben mig alltid i ögonen
och jag lyckas alltid klämma dig bland alla mina
fel och brister

Men ibland så lyckas vi få till den där stämningen
så som vi sett att alla andra par har
då sitter vi som på nålar
livrädda att förstöra något för vi vet
vi vet att en sådan här stund kommer bara
en gång om inte två

Vi försöker att ignorera den här stämpeln som vi satt på oss
i ett förlorat ögonblick av förblindad kärlek
vi var aldrig kära

och du håller tag i mig i ett grepp som skriker panik
vi har smakat på ensamheten och eftersmaken sitter fortfarande kvar
vi vet hur ord kan såra men endå så måste vi
prova på de hårdaste orden på varann
och jag känner mig som måltavla
fylld av hål
och pilar

Du säger att
att det är mig du vill göra dina fjärilsblinkningar på
jag önskar att du mena det
och jag önskar att jag kunde bli smickrad

men det gör du inte
och det blir jag inte.

 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0